färd

Substantiv

färd

  1. handligen eller aktiviteten att fara, bege sig eller förflytta sig någonstans
    Etymologi: Som avledning till verbet fara, av fornsvenska færþ, av fornnordiska ferð, av urgermanska *fardiz. Gemensamt ursprung med svenska fart, nederländska vaart, tyska Fahrt.
    Besläktade ord: fara, färdas

Synonymer

tripp, resa, tur, rutt, åktur

Sammansättningar

Fraser

Grammatik

Färd har även en stelnad dativform färde som återfinns i vissa uttryck.

Se även

handligen eller aktiviteten att fara, bege sig eller förflytta sig någonstans
  • finska: matka (fi)
  • polska: podróż (pl) f, jazda (pl) f
  • tyska: Fahrt (de) f