grön

Adjektiv

grön

1. en färg; den färg som bladverk, särskilt gräs, har, mellan blå och gul i spektret

   Hyponymer: ljusgrön, mörkgrön, limegrön, lindblomsgrön, olivgrön, skogsgrön

   Sammansättningar: blågrön, grönaktig, grönmålad

2. som har denna färg

   Trädens blad är gröna.

   Sammansättningar: grönbete, grönsak

3. som är relaterad till miljöpolitik, i synnerhet sådan driven av miljöpartiet (de Gröna)

   Det var mycket tal om grön skatteväxling inför valet.

4. blek av sjukdom eller avund

   Hon byggde en så vacker altan att hennes grannar blev gröna av avund.

   Sammansättningar: grönblek, grönögd

5. färsk, särskilt om kött eller fisk: inte torkad
6. (om frukt) omogen
7. (om person) oerfaren; ohängd

   2005 (23 aug): Nästa mål: Världen (Affärsvärlden):

   Jag har blivit ålderstrakasserad för att jag var ung, grön och oerfaren i början av min karriär.

   Sammansättningar: gröngöling

8. godkänd, som fått grönt ljus

Synonymer

oerfaren, grönt, ungdomlig, ekologisk, godkänd

Etymologi

Av fornsvenska grön, av urgermanska *grōniz (jämför danska grøn, norska grønn, grøn, isländska grænn, färöiska grønur, frisiska grien, nederländska groen, lågtyska gröön, gräun, tyska grün, jiddisch גרין (grin), gotiska

© 2024 AB24.