haka

Substantiv

haka

haka

  1. (anatomi) yttersta delen av käken; delen av ansiktet som befinner sig under munnen
    Sammansättningar: dubbelhaka, hakben, hakskägg

Fraser

del av käken
  • albanska: mjekër (sq) f
  • arabiska: ذقن (ḏaqn)
  • armeniska: կզակ (kzak), (vardagligt) դունչ (duntj)
  • azerbajdzjanska: çənə (az)
  • bokmål: hake (no)
  • bulgariska: брада́ f (bradá)
  • burmesiska: မေးစေ့ (my) (me:ce.)
  • danska: hage (da) u
  • engelska: chin (en)
  • estniska: lõug
  • finska: leuka (fi)
  • franska: menton (fr) m
  • hebreiska: סנטר (he) (santér)
  • indonesiska: dagu (id)
  • iriska: smig (ga)
  • isländska: haka (is) f
  • italienska: mento (it) m
  • jiddisch: גאָמבע f (gombe)
  • katalanska: mentó m
  • khmer: ចង្កា (km) (jonggaa)
  • koreanska: (ko) (teok)
  • kurdiska: alûşk (ku), zenî (ku)
  • lao: ຄາງ (lo) (khāng)
  • latin: mentum n
  • lettiska: zods m
  • litauiska: smakras m
  • malagassiska: saoka (mg)
  • nederländska: kin (nl)
  • pashto: زنه (ps) (zana)
  • persiska: چانه (fa) (čâne), چکن (fa) (čakan)
  • polska: broda (pl) f
  • romani: falka
  • ryska: подбородок (ru)
  • spanska: barbilla (es) f, mentón (es) m, pera (es) f
  • sundanesiska: angkeut (su)
  • swahili: tawa, kidevu (sw)
  • tatariska: ияк (tt) (iyak)
  • telugu: గడ్డం (te) (gaḍḍaṃ), చుబుకం (cubukaṃ)
  • thai: คาง (th) (kaang)
  • tibetanska: ཀོ་ཀོ (ko ko)
  • tigrinska: መንከስ (ti) (mänəkäs)
  • tjeckiska: brada (cs) f
  • turkiska: çene (tr)
  • turkmeniska: eňek
  • tyska: Kinn (de) n
  • ungerska: áll (hu)
  • zulu: isilevu (zu)

Verb

haka

  1. fästa med hjälp av en hake
    Besläktade ord: ihakning, påhakning, fasthakning
  2. (ishockey) använda klubban för att hålla fast eller hindra motståndares framfart
    Besläktade ord: hakning

Fraser

fästa med hjälp av en hake
  • polska: zahaczyć (pl), zaczepić (pl)
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om: haka