hiss

Substantiv

ett par hissar

tre synliga hissar

hiss

1. (mindre) rum ofta helt avgränsat av väggar där vanligen en eller två av väggarna utgörs av dörrar, konstruerat för att (vanligen motordrivet) kunna färdas längs en rak, vertikal bana i syfte att transportera människor och gods mellan olika höjder, vanligen våningar i en byggnad

   Vi tog hissen upp till översta våningen.

2. (musik) höjt h; ton med frekvens nära 523.25 · 2ⁿ Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med c och dessess

Etymologi

musikalisk ton

Ordet har konstruerats av tonen h och suffixet -iss.

Besläktade ord

• hissa

Sammansättningar

transportanordning

• mathiss
• paternosterhiss