hörsel
Substantiv
hörsel
- (fysiologi) sinne hos vissa djur; öron tolkar tryckvågor i atmosfären (ljudvågor) utifrån vilka data hjärnan producerar ett mentalt ljud
- Hon förlorade hörseln på vänstra örat.
Sammansättningar
- hörselförmåga
- hörselgång
- hörselnedsättning
- hörselobservation
- hörselorgan
- hörselsinne
- hörselskada
- hörselskydd
- hörselslinga
Översättningar
Översättningar
- bokmål: hørsel
- engelska: hearing (en)
- finska: kuulo (fi)
- nederländska: gehoor (nl) n
- nynorska: høyrsel m, høyrsle f
- polska: słuch (pl)
- tyska: Gehör (de) n
