i tid och otid

Adverb

i tid och otid

1. alltid, alltför ofta

   1906: Svenskt biografiskt handlexikon:

   Detta högljudda, i tid och otid på henne slösade, beröm gjorde, kan man påstå, hennes olycka.

   2002 (13 sep): Kvinnoliv i medeltidens Stockholm (Populär Historia):

   Ärekränkningsmålen var rätt vanliga, man sprang till rådstugan i tid och otid för att processa.

Synonymer