Etymologi: Adverbet månne är egentligen ett verb genom att vara en överlevd preteritumform av ett fornnordiskt hjälpverbmunu, vars böjningsformer delvis inte längre används i svenska och som i övrigt används i viss mån sparsamt. Detta verb finns kvar på isländska där det mest fungerar som motsvarighet till svenskans hjälpverb ska (skola).
Grammatik: Preteritumformen eller adverbet månne har konjunktivens betydelse, det vill säga 'kan hända, kan ha hänt' och uttrycker alltså osäkerhet om någonting som i övrigt uttrycks stämmer.