mök

Substantiv

mök -en , -ar

• uttal: mö:k /møːk/

1. (vardagligt, särskilt vanligt i Sydsverige) utsläpp av gaser genom ändtarmen, särskilt om illaluktande sådana

   Han släppte den äckligaste mök jag någonsin varit med om.

Synonymer

brakare, fis, fjärt, prutt, rökare, skit, tök, gjärt

Etymologi

Av fornsvenska myk (”gödsel; smuts; avföring”), av samma rot som mocka. Jämför även med mög, danska møg, norska møkk och isländska mykr, myki. Se även möka.

Sammansättningar

• äggmök