mo

Substantiv

mo

• uttal: /muː/

1. sandig eller grusig, torr slättmark, vanligen bevuxen med tall och ljung; (även utvidgat) utan nämnvärd växtlighet (hed)

   På moar är trädbeståndet (tall) mycket glest, och undervegetationen består nästan uteslutande av ljung.

   1949: "Utvandrarna", Vilhelm Moberg:

   Det var granskog och bergknallar, det var ödsliga moar och ljungris och tallrötter, det var sura sänkor med vitmossa och tranbär, det var tuvig och kullrig slåtteräng.

   Sammansättningar: ljungmo, sandmo, tallmo, tuvmo

2. (geologi, föråldrat) finkornig jordart med en kornstorlek mellan 0,02 mm och 0,2 mm; mellan mjäla (under 0,02 mm) och sand (över 0,06 mm)

   Användning: "Mo" är en äldre geoteknisk fackterm. I den nyare kornstorleksskalan ingår finmo (0,02-0,06 mm) tillsammans med mjäla i den nyare beteckningen silt, medan grovmo (0,06-0,2 mm) räknas som sand.

   Sammansättningar: finmo, grovmo, pinnmo

Etymologi: Av fornsvenska , mōr (”sandhed”), besläktat med isländska mór (”tuvmo, torv”) och isländska má (”gnida, sudda”).

Synonymer

Wikipedia har en artikel om: mo (jordart)