ogärning

Substantiv

ogärning

1. ond gärning

   1907: Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Selma Lagerlöf:

   »Det är någon, som har slagit ihjäl ett oskadligt djur, som han inte kunde äta. Sådant räknas som en ogärning här i Fridskogen.»

   Sammansättningar: ogärningsman

Synonymer

illdåd, illgärning, missdåd, missgärning, brott, förbrytelse, synd