Etymologi: Från fornsvenskans stør av forngutniska staur, av germanska *staura-, av grekiska σταυρός(stauros) (”påle”, ”stake”) varav även latinets restaurare (varav franska restaurer se restaurang) även besläktat med sanskrit sthavirá (”grov”, ”stor”) och sthavará (”stående”, ”fast”) i avljudsförhållande till fornhögtyska stiura (”stav”, ”roder”) (se även styre, styra) och germanska *stūra- (”styv” och ”stor”) (se även stura, Sture, stursk, stor, stöd och stör (2)), från roten *sta- (se även stå och latin sto).