bess

Substantiv

bess

1. (musik, anglicism) sänkt h; ton med frekvens nära 466.16 · 2ⁿ Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med aiss och cessess

   Sammansättningar: B-dur, b-moll

Synonymer

Wikipedia har en artikel om: bess