B-dur

Substantiv

B-dur (oböjligt)

  1. (musik) durtonart som i notskrift vanligtvis skrivs med två b-förtecken, huvudsakligen bestående av tonerna b (sänkt h), c, d, ess, f, g och a med tonen b (sänkt h) som tonika
  2. (musik) ackord bestående av tonerna b (sänkt h), d och f
  3. (musik, anglicism) durtonart som i notskrift vanligtvis skrivs med fem korsförtecken, bestående av tonerna h, ciss, diss, e, fiss, giss och aiss med tonen h som tonika
  4. (musik, anglicism) ackord bestående av tonerna h, diss och fiss
Varianter: B dur

Synonymer

B, B♭, Bess-dur

durtonart med två b-förtecken
  • engelska: B-flat major
  • tyska: B-Dur (de)
durtonart med fem korsförtecken
  • engelska: B major
  • tyska: H-Dur (de)