betoning

Substantiv

betoning

  1. (lingvistik) betecknande vilken stavelse man lägger trycket på när man uttalar ett ord, tryckaccent, tonvikt
  2. det att framhäva betydelsen av något för att markera dess vikt

Synonymer

accentuering, accent, emfas, understryka, tonvikt

Besläktade ord

lingvistik
  • tyska: Betonung (de) f
framhäva betydelsen
Översättningar
  • engelska: stress (en)
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om: betoning