prosodi

Substantiv

prosodi

1. (lingvistik) (läran om) ett språks ljudegenskaper såsom rytm, intonation och dynamik i förhållande till varandra, på stavelse-, ord-, fras- eller satsnivå

   Se även: betoning, accent, versmått

   Etymologi: Av latinska prosodia, av nygrekiska πϱοσωδία (”sång sjungen tili musik, ackcmpanjemang; stavelseaccent”), av nygrekiska πϱός (”till”) och nygrekiska ᾠδή (”sång”).

Wikipedia har en artikel om: prosodi