stjälpa

Substantiv

stjälpa

• uttal: /ˈɧɛlˌpa/

1. (ålderdomligt) gropigt ställe på väg
2. (ålderdomligt) brant stupande sluttning

Verb

stjälpa intransitivt

1. (ibland med partikel: stjälpa omkull) falla åt sidan, vältas omkull

stjälpa transitivt

1. slå omkull, välta omkull; vända upp och ner
2. (överfört) omintetgöra plan eller dylikt

   Vanliga konstruktioner: hjälpa inte stjälpa, bättre hjälpa än stjälpa

3. (med partikel: stjälpa ur eller stjälpa ut) hälla, spilla, tömma
4. (reflexivt, med partikel: stjälpa i sig) dricka snabbt och häftigt

   2004: En kamp för överlevnad (Populär Historia):

   Av otaliga romaner, filmer och serietidningar har vi ju lärt oss att vinet flödade rikligt, att kungar, stormän och biskopar stjälpte i sig den varmt mörkröda drycken till vardags.

5. (med partikel: stjälpa av) lasta av, tömma ur, tippa av
6. (kokkonst, med partikel: stjälpa upp) vända upp, ställa upp, sätta upp

   2011 (12 okt): Vi bara rullar fram....:

   Stjälp upp kakan på ett sockrat bakplåtspapper och dra försiktigt bort pappret den gräddats på.

Synonymer

kantra, välta, tippa