redig

Adjektiv

redig

  1. (om en person) ordentlig, rejäl, jordnära och äkta; duktig; hederlig
    Han är redig av sig och gör det han ska.
  2. (vardagligt) som är på rätt sätt enligt vissa förutfattade meningar (om män underförstått manlig), jmf rejäl, riktig, äkta
    Här har ni en redig karl!
    Ta dig nu en redig sup.
  3. riktig, korrekt, sann, tydlig, klar
    Han skrev med en redig stil.
  4. riktig, verklig; som inte utgör en spegelbild eller avbild
  5. färdig
    Är ni rediga att ge er iväg nu?
  6. riktig (förstärkningsord)
    Johan har utvecklats till att bli en redig målvakt under fotbollslägret.
  7. (om en person) normal, inte tokig
    Är du inte redigt redig? Gå ut i snön med sandaler?

Synonymer

förträfflig, ordentlig, redigt, duktig

(om en person) ordentlig, rejäl, jordnära och äkta
  • tyska: ordentlich (de)
som är på rätt sätt enligt vissa förutfattade meningar (om män underförstått manlig), jmf rejäl, riktig, äkta
  • tyska: echt (de)
riktig
  • tyska: wahr (de), klar (de), ordentlich (de), deutlich (de)
riktig, verklig
  • tyska: reell (de)
riktig (förstärkningsord)
  • tyska: echt (de)